Posted on

Lyssna på kroppen

Det är torsdag idag. Och just den här torsdagen så är jag i v.38+5 och har 8 dagar kvar till BF… Då kanske det var lite väl ambitiöst av mig att dra på mig värsta träningsstassen, proppa i  ipodlurarna med riktigt ösig musik och bege mig neråt Sats Landala för att köra ett styrkepass? Det visade sig snabbt vara så iaf. Trots stödbälte gjorde trycket neråt sin närvaro känd direkt och jag insåg fort att det nog inte var läge för en tur till gymmet. Det känns ungefär som att man har en boll mellan benen/i fiffi… Inte jättebekvämt utan snarare rätt obekvämt och rätt skum känsla. Ja just det ligger en bebis där som borrar ner sig djupare och djupare för varje dag, kanske DET som känns? 😉

Är jag bara här hemma är det rätt lugnt men så fort jag beger mig ut på promenad eller börjar aktivera mig mer (dvs göra mer än bara sitta/halvligga i soffan och glo på dåliga serier, baka eller laga mat) så är inte kroppen så nöjd längre. Utan den säger istället i princip till mig att gå hem igen. 😉

Så vad gör jag? LYSSNAR PÅ KROPPEN. Som jag gjort hela graviditeten. Och idag blev det därför “bara” en jättelugn och långsam promenad på ca 25 min här i Guldhedshoodsen, några drag i gummibandet när jag kom hem för att aktivera axlar, biceps + skulderblad samt några “hälsande hundar”, se nedan.

Hälsande hunden:

– stå på alla fyra med händerna under axlarna och knäna under höften
– spänn magen för att stabilisera
– sträck ut höger arm och vänster ben, sträva efter att få en rak linje från handen ner mot foten
– jobba kontrollerat ner igen
– upprepa, antingen genom att köra en sida i taget eller köra varannan.

GOOD ENOUGH! Och nu står en limpa bröd i ugnen och bakar till sig. 🙂

Mamma tyckte för övrigt att magen sjunkit rätt mycket nu på en vecka, vad tycker ni? Jag tycker mig nog också kunna se det och känslan är definitivt att han är lite längre ner och “rotar” med tanke på det allmänna ökade trycket neråt men även utifrån de härliga huggen som kommer då och då i fiffi… 😉 Det är ju ingen indikation på när allt kommer sätta igång men det är tecken på att allt går åt ätt håll (neråt) i alla fall och känns bra! 🙂

Posted on

Hmmm

Ja ni… Med 9 dagar kvar till BF måste jag nog ändå säga att man allt är lite trött. Usch, att vara uppe i princip en gång i timmen på natten (med undantag för tre sammanhängande timmars sömn som jag tror jag fick mellan 2.30 och 5.30 i morse…), ha en större & väldigt spänd mage + känna ett rejält ökat tryck neråt så  är man inte så jäkla käck längre. :-/

Inser för övrigt nu även att vi nog tagit korten på magen från “fel håll” hela tiden. Bebben har ju haft vänster som favvosida hela graviditeten så det är ju DÄR magen mest vuxit inte höger… Ja ja. 😉 Ovan bild från igår kväll – 38+3 (v.39).

Jag försöker fortfarande vara relativt social, var tex på föräldrarträff i måndags, hann med två fikor igår och har några luncher inbokade senare i veckan, men det märks att man börjar bli rätt nöjd med att vara gravid nu.. Körde ett bra styrkepass i fredags men är nu osäker om det blir några fler innan förlossningen. Det tar lite emot och känns liksom lite weird med det trycket som ökat rätt ordentligt neröver.. Men vi får se, tror ändå jag hade mått bra av det. Kommer det en bra & passande dag drar jag nog ner till Landala en sväng och lyfter lite till skrot. 🙂

Inställningen har sedan gått från att lite känna och tro att lilla killen nog kommer tidigt (var jag nu fick det ifrån? ;-)) till att jag nog kommer gå över tiden precis som de flesta andra förstföderskor. Lika bra och bättre det för att bli trevligt överraskad om väntan inte blir så lång.  Det är ändå inte jag som bestämmer så det är bara att ställa in sig på att han kommer när han kommer. Jag sysselsätter mig som sagt ändå med fikor, luncher, bakning, day time television och att ta igen förlorad sömn dagtid sittandes/halvliggandes i soffan. Ska även unna mig lite snusk litteratur tänkte jag i form av 50 nyanser av honom. 😛

LÄNGTAR rätt rejält efter vår lilla kille nu! <3

Posted on

Sista veckorna

Idag är det exakt två veckor tills våra lilla kille är beräknad att anlända. Känslorna och tankarna är självklart många. Lika gärna som han kan bestämma sig för att komma innan så kan ha komma efter utsatt datum och det är en lite speciell sak att mentalt ställa in sig på. Ovissheten. Jag försöker bara fylla dagarna framöver, inte bara med massa aktiviteter utan även vila och mysiga lugna saker som bullbak och matlådelagning, och sen får han väl komma när han kommer. Inte så att jag kan påverka tyvärr. 😉 Jag har nu varit ledig tre veckor och de har verkligen gått jättefort så två till eller fler om det nu blir det ska nog gå bra! Vila vila vila som gäller och att njuta av egentiden som faktiskt inte kommer tillbaka på ett tag.

Magen den växer för fullt men jag upplever fortfarande inte att jag är jättestor. Dock känns det så klart och påverkar allmäntillståndet. Jag är tex uppe o kissar på natten med ca 2-timmars intervaller, det drar lite obehagligt mer både i mage och rygg när jag ligger ner i sängen och när jag ska förflytta mig. Vissa morgonar vaknar jag och känner att kvalitén på sömnen ändå varit ok men andra dagar är det sämre… men behöver jag så sover jag då en stund eller t.o.m. två på dagen. Sammandragningar har jag lite då och då med.

Jag är fortfarande rätt aktiv, fikar och lunchar, var tex på AW med gamla kollegor igår och har tagit någon shopping/ärendesväng på stan men jag märker att jag har en gräns på några timmar, sedan vill kroppen hem och lägga sig/sitta på soffan.  Gällande träningen så blev det förra veckan en yoga och ett styrkepass och den här veckan ser ut att bli likadan. Kände för övrigt i måndags att det nog var den sista yogan på ett tag. Magen har blivit lite för stor och det blir lite VÄL många alternativ till övningarna. Men jag är jättenöjd – kunde ändå köra till 2 veckor innan beräknad BF! Styrketräningen ska jag försöka köra så länge det bara går men jag är noga med att lyssna på kroppen och tar det verkligen lugnt. Bara skönt att röra på sig.

Tankarna och mitt fokus går nu mer och mer mot den stundande förlossningen  och bortsett från några små orosmoment (det är svårt att inte få när alla har något att säga/tycka om hur en förlossning och tiden efter kan se ut… ;-)) så är jag fortfarande väldigt positiv inställd och faktiskt rätt taggad. Jag tycker det ska bli skithäftigt att vara med om och FRAMFÖRALLT så är jag otroligt nyfiken på vår lilla kille! Hur är han? Hur ser han ut? Hur stor/lång kommer han vara? Toklängtar efter att få träffa den här lilla personen som knuffat och buffat runt i min kropp. <3