En positiv upplevelse

Hej! Det var inte igår 🙂 och egentligen gör jag bara en snabb retur hit för att jag vill dela med mig av en positiv upplevelse- min andra graviditet och förlossning. Graviditeten var inte helt olik den med Victor men hade ändå sina nya saker för sig (lite jobbiga) som jag gärna berättar om och förlossningen var också rätt annorlunda. Jag känner att jag gärna delar med mig för att förhoppningsvis hjälpa andra som är med om liknande saker i sin graviditet och framförallt berätta om hur BRA en förlossning kan gå. Vet att många bara hör om de jobbiga/mer dramatiska förlossningarna (som kanske späder på en rädsla som redan finns) istället för de som faktiskt går riktigt bra. So here goes! (Varning för långt inlägg).

Graviditet 

Den här gången kände jag det väldigt tidigt att jag var gravid, typ 2 veckor efter befruktning eller något. Trötthet och lite lätt illamående. Illamåendet var för övrigt mer intensivt än med Vicke (inte bara på kvällarna) utan i princip hela dagarna. Godis (gärna lakrits) och att äta mellanmål tog mig igenom det. Kräktes en gång när jag kom hem efter en tuff dag på jobbet.

Träningsmässigt kunde jag till en början köra som med Vicke, dvs instruera dansklasser fram t.o.m. ca vecka 24. Jag började komplettera med styrketräning som med V men runt vecka 21 dök ett jobbigt symptom upp.. Jag blev öm och blev svullen på vänster sida frampå fiffi, typ precis i kant med ljumsken/bikinilinjen. Det gjorde som mest ont (spände och strålade ut i ljumsken/låret) när jag tränat eller helt enkelt varit igång (stått/gått) en hel dag. Tankarna snurrade.. Var det något med livmodern, bäckenbotten, foglossning? Veckorna och semestern kom och gick och besvären ökade så jag ringde min mödravård som avfärdade det som något farligt utan trodde det bara kunde vara en klämd blodådra eller dyl, mycket i det området. Jag blev även rekommenderad att ligga mer på höger sida (jag hade hållit mig till at ligga på vänster enligt tidigare rekommendationer för gravida generellt). Besvären fortsatte, min BM tittade på det i augusti men kunde inte se något (syntes so oftast inte på morgonen utan mer när jag varit igång under dagen) men hon tyckte jag skulle besöka vårdcentral och det gjorde jag. Här tyckte man att symptomen stämde överens med ljumskbråck så jag fick remiss till att träffa en kirurg (3 veckor senare) som efter några minuters samtal sade att jag fick göra ett ultraljud för att kunna se vad det kunde vara. Jag var här rätt orolig – var det ljumskbråck vilka risker innebar det inför förlossning tex inklämt bråck eller operation efteråt osv.

3 veckor senare (nu gått totalt ca 10 veckor sedan första kontakt med sjukvården) fick jag efter ultraljud konstaterat att jag hade en form av åderbråck. Det snackas inte mycket om detta men förutom åderbråck på benen kan man tydligen få det i hela underlivet (!) – och det jag fått var åderbråck i ådrorna frampå där nere och i ljumskarna. Kortfattat kan inte alla ådror runt magen och i livmodern inte kunna hantera allt extra blod i kroppen som man har som gravid så en slags “avrinning” hamnade ner mot ljumskarna. Jag hade på båda sidor men bara känt av vänster. Vila var tipset och jag fick besked att efter förlossning och graviditet skulle detta försvinna. Lättnad!!

Redan några veckor tidigare hade jag lagt ner styrketräningen (var jag ärlig mot mig själv fick jag ju erkänna att jag hade mer ont efter jag tränat) men jag fortsatte däremot på gravidyogan på Träningskompaniet i Kungsbacka (jättebra kurs med profylaxinriktning). Psykiskt var den här graviditeten mycket tuffare- oron kring detta och att jag inte kunde träna som jag ville må bra av. Utöver detta fick jag igen må bra i min graviditet med bra blodvärden och blodtryck, ingen vätskeansamling (gick bara upp 7 kg vs 9 med Vicke men det beror nog på att jag tappat muskler) och blivit bortskämd av fina kommentarer på hur fräsch jag sett ut. Tusen tack för detta alla fina! <3

Mot slutet av graviditeten kom dock en till liten “hick-up”/bump in the road som jag slapp med Vicke. Mitt SF-mått stannade av (ska öka vid varje besök hos BM) och jag fick åka till Östra på en tillväxtkontroll v.38+1. Allt såg fint ut som tur var men det såg ut som att det låg en liten tjej där inne (mitt mått och min mage pekade också mot detta). Bebisen uppskattades då till ca 2750g. Och det stämde nog för lite mer än en vecks efteråt kom hon – 48 cm lång och 2950g.

image

Tisdag veckan hon kom till vänster och fredagen till höger då jag kände och såg tydligt att magen sjunkit.

Förlossningsberättelse

Ok, redo? 🙂 Innan jag berättar måste jag tipsa alla som är gravida att läsa den här boken (rädd eller inte): Föda utan rädsla.

imageDen ger jättebra tips på hur man fysiskt och psykiskt förbereder sig för förlossningen. Det jag bl.a  tagit med mig och använt vid båda mina förlossningar har varit att anamma den sk “dykmetoden” (att låta kroppen bli tung och slappna av när värken kommer och dyka in i den snarare än försöka fly den), att hela tiden ha en lugn andning (in genom näsan och långsamt och tyst genom munnen, att säga “ja” istället för “nej” och ha en målbild.

Den här förlossningen var något av det häftigaste jag varit med om, jag är sjukt imponerad över min kropp och hur mycket mentalkraft tillsammans med att låta kroppen göra det den faktiskt vill/kan göra funkar.

Det hela skulle jag vilja säga började redan onsdag och torsdag samma vecka då jag hade extremt mycket och vattniga flygningar. Min BM undersökte mig på torsdagen och bedömde att det bara var flytningar (jag anade ev fostervatten) men jag körde att något var på g.. Natten till fredagen hade jag molande värk i ryggen, på fredagen mer rosa-färgade vattniga flytningar och natten till lördag kom några värk på natten. Det var på g! Delar av slemproppen såg jag på natten nät jag var uppe på toan och det var samma sak när värkarna drog igång med Vicke.

Runt 8/9-tiden började värkarna öka- dock väldigt oregelbundna ca 30-40 min emellan men redan då långa (strax över en minut) och starka. Satt i soffan och andades genom dem (in genom näsan, tyst och långsamt ut genom munnen) och hade “ett steg närmare” som mantra i huvudet. Smärtan den här gången var mycket mer koncentrerat till framsida kropp dvs ljumskar och magen än med V då det satt i ryggen. Ringde in när jag hade ca 15 min mellan värkar vid 12-tiden kanske, de ville att jag avvaktade tills det var ca 10 mellan. Lade på och vid 13-tiden började helt plötsligt 1-min värkarna kompletteras med kortare ca 30-sekundare (då med ca 5-6 min mellan). Ringde in igen och fick åka in. Lämnade huset strax efter 14 (mantra i huvudet nu “JA” och “ett steg närmare” i bilen). Skrevs in ca 14.40, medan de satte på banden på magen för att mäta värkar och hjärtljud accelererade värkarna ännu mer (kom nästan utan paus), jag var 8 cm öppen. Vi fick rum och jag hann bara gå dit och halvt sätta mig på sängen och började känna krystreflex (mycket starkare än m V). Lade mig på sidan och bara släppte på- på 3 krystningar var hon ute. 15.29 <3 Helt fantastiskt, vilken grym kropp. Så Imponerad. Svin-ont men att säga ja till smärtan, att andas lugnt och bli tung funkade även denna gång.  Återhämtat mig bra och snabbt tycker jag, lite jobbiga eftervärkar men annars bra.

Och bäst av allt belöningen:

image

Julia Linnea. <3

 

 

Stukad fot

Jag vet inte om jag skrivit om det här men för ca 2 veckor sedan trampade jag snett på några “härligt” stora kullerstenar i Båstad. Jag kände direkt att det gjorde lite mer ont än ett vanligt snedsteg men det gav sig ändå rätt fort och svullnade inte. Jag var lite öm några dagar men sedan tyckte jag att det släppte. MEN under min dansklass på
tisdagen kände jag av det igen.. Och verkligen dagen efter, så pass att jag vickade bort klassen jag skulle haft på torsdagen..

Jag vilade några dagar och testade sedan hur foten kändes på lite yoga i söndags. Visade sig vara den bästa medicinen! Lite balansövningar och att sakta och försiktigt trampa ut foten kändes verkligen jättebra! Speciellt dagen efter. Så stukning och yoga funkade bra. 🙂

Idag var det sedan dags för dans igen.. Som extra “precaution” köpte jag idag ett fotledsstöd på Apoteket. Bortsett från att det kändes skumt/tjockt i skon så tror jag helt klart att det var en god ide för fotleden känns ok nu och är inte svullet. 🙂 Vi får hoppas det håller i sig!

20140805-212218-76938533.jpg

Funderar på comeback

Ja som rubriken lyder så har min blogglust börjat krypa tillbaka och jag funderar på en comeback. Finns det fortfarande intresse tro? För recept, träningsinspiration och lite småbarnssnack? 🙂

Att jag känner ett sug efter att blogga igen inser jag är ett sjukt positivt tecken. Ett tecken på att jag är i balans och trivs med livet. Det är jag sjukt tacksam för. Det kan kanske även bero lite på att vi snart haft 4 underbara semesterveckor. Yep nästa vecka är det dags att jobba och köra klasser igen. Här hittar ni mig V 31:

Tis 17.15 Dansaerobic Sats Kungsgatan

Torsd. 17.30 Dansaerobic Sats Kompassen

V.32 drar Bodyjammen igång igen på Sats Sisjön dock bara för några gånger till.. Från höstschemat V.35 plockas den tyvärr bort.. 🙁 anledningarna är flera men summa summarum så har den gått lite ojämnt och jag fick inte heller ihop den dagen/tiden. Tyvärr! Jag kommer hålla igång med att gå på kvartalsutbildningar så får vi se vad framtiden har in store, våra scheman på Sats är numera mycket mer flexibla nuförtiden så man vet aldrig. 🙂

Från och med hösten (V 35) kan ni köra dansaerobics med mig på onsdagar 17.30 på Sats Sisjön och söndagar 16.30 på Sats Kunsgatan. Yep det blir en lite rockad på Kungsgatan – Kerstin tar tillbaka sin tisdag och kör Jazz och lunch-dansen kommer tillbaka på fredagar med duktiga Hanna B som ledare.

Jag kan även passa på att tipsa er om att Maria kommer köra en Dansaerobic på Sats Valhalla på torsdagar så till hösten kan ni dansa alla dagar utom lördagar om ni vill.

På tal om dans måste jag ju bara snabbt passa på att nämna att det lörd 23/8 kommer vara en träningsdag/event på Sats Kunsgatan och Kompassen. Håll utkik! 😉

Så! Vad kul det var att få skriva lite. Nu åter till lite sol och semester. 🙂

20140725-125328-46408876.jpg

Respekt

Det har de senaste dagarna i min närhet cirkulerat flera blogginlägg/FB-posts/instagrambilder och senast igår även en situation på gymmet, som alla berört det här med att trycka ner andra människor. Människor som är framgångsrika, duktiga på något, kanske blivit uppmärksammade i media eller som helt enkelt bara släppt loss och bjudit på sig själva. Jag tar för givet att de flesta gör det av ren och skär ful avundsjuka och för att i just den stunden på något konstigt sätt lyfta sig själva lite. Tragiskt.. och tyvärr något jag känner igen från en tidigare relation. Och jag kan berätta att trots att man innerst inne vet att det handlar om den andra personens egna demons, upplevda misslyckanden och inte en själv, så tar man åt sig och blir lite sårad.

Som tur är så har jag personligen inte upplevt detta på länge utan är snarare tvärtom omgiven av härliga, generösa och omtänksamma människor som istället väljer att inspireras av starka, framgångsrika och lyckliga människor. Och som fullständigt skämt bort mig med kärlek och uppskattning. Ett stort jäkla tack till er alla! <3 Mer pepp åt folket! Bli inspirerad av andras styrkor och framgång, gläd er åt deras lycka och var ett stöd när de har det jobbigt!

Ikväll fick jag även reda på att Camilla Kostenniemi gått bort. Cancerjäveln tog henne ifrån oss. För er som inte haft äran att möta och beröras av denna underbara kvinna så kan jag berätta att hon var en legend inom träningsbranschen. Jag träffade henne några gånger genom utbildningar på Sats/Safe och är otroligt tacksam för att jag fick låna några stunder av hennes dyrbara tid här på jorden. Utöver att vara en helt fantastisk instruktör med en underbar energi som smittade av sig på allt och alla runtomkring henne så var hon, som cancer lät visa tyvärr flera gånger, en riktig KÄMPE. (Jag vet inte hur länge hennes blogg ligger kvar men gå gärna in och läs den) Tack för din tid här hos oss Camilla! <3 Vila i frid och make miracles somewhere else! Jag avslutar med en bild och ett citat som Camilla ofta hittade styrka i:

3p

 

Och just det.. FUCK CANCER!!

Min träningsplan

För alla er som tränar på Sats så hoppas jag att ni upptäckt att appen numera är uppdaterad och innehåller massor av bra verktyg för att ge dig och dina träningsmål den där extra skjutsen du kan behöva. Man knappar in sitt mål och sedan skapar man en individuell träningsplan och får kosttips, anpassat träningsprogram och gruppträningsförslag som kan hjälpa dig nå det.

Så här ser tex min plan och mitt mål ut:

20130818-193120.jpg
Yep ska bli av med grit-oskulden på tisdag!

Mitt mål är att bli starkare och träna minst 3 gånger i veckan. Vissa veckor kan det kanske blir fler men med nytt jobb och ett litet barn hemma PLUS en sambo som också tränar kvällar så känns det som ett rimligt mål. 🙂 Jag hoppas att genom att komplettera mina två dansklasser med ett tuffare pass mer inriktad på styrka och uthållighet bygga lite mer muskler, få ännu bättre kroppskontroll och helt enkelt utmana mig själv lite. Det känns skönt att ha ett mål utöver att instruera. Att ha ett EGET mål.

Den här veckan var den första veckan och det har blivit Body Balance, zumba och Crosstraining. Premiär för sistnämnda för mig och helt klart ett bra första pass! Det kändes som ett gruppPT-pass. 🙂 Vi körde 8 olika stationer, varje med två övningar som man varvade à 30 sek (=totalt 1 min av varje övning). Man körde verkligen igenom hela kroppen, svettades som en tok och mådde lite smått illa. Precis som det ska vara. 😉 Som tröttast var och är jag i axlarna. Jag kan tillägga att alla hopp och joggning/sprints kändes bra “där nere” och även efteråt. Det var bara under andra varvet av en övning där man hoppade jämnfota upp och ner på en bräda som jag kände att jag verkligen fick knipa extra.

Så här stark (och ja töntig bild) kände jag mig efteråt:

20130818-192923.jpg

Vad har ni för mål i höst?

Lite tips

Efter att de två vännerna jag skulle ha träffat idag tyvärr blev tvungna att ställa in sin lekdejt med mig och Vicke fick det bli en ny agenda för dagen. Och det blev min favoritsysselsättning (efter träning): shopping! 😛 Här följer lite tips på grejer som även ni kanske vill shoppa.

Jag började på Lindex där jag köpte present till en kompis som nyligen fått bebis och ett till 2-pack linnen/body till Vicke. Jag kan verkligen rekommendera de här att sova i nu när det är så varmt. Jag köpte 2 förra veckan men det räcker inte så långt så det fick bli två till. 😉

20130731-213223.jpg
Linne 2-pack från Lindex

Sedan så blev det lite leksaker på BR. En mysig gosehund i samarbete med SOS Barnbyar och några stapelbara koppar.

Jag letade sedan febrilt efter en bra behå att ha under chiffongtopparna jag inhandlat inför hösten. Helt enligt “rock chic” modet som råder så klart. 😉 Jag fick tips av en mycket trevlig säljare på HM att en balconettebehå (felstavat? ;-)) fast som går lite längre ner över bröstkorgen/magen kan vara schysst att ha under alla dessa skira (läs lite genomskinliga ;-)) toppar. Jag letade idag på Lindex, Change, Kappahl, Twilfit och Korsetten utan någon vidare framgång tyvärr. MEN! Strax innan min zumba hade jag lite tid att döda (älskar att bara direktöversätta så här ;-)) och då gick jag in på HM i Kompassen och där hittade jag den här babyn:

20130731-215447.jpg

Perfa! 🙂 Synd att säljaren inte nämnde att just HM hade sådana behåar.. 😉 HM har för övrigt fått in en massa schyssta och billiga så klart, träningskläder så in o kolla vet ja! Men i fysisk butik för deras shop online har mycket begränsat sortiment.. :-/

Barnvagns bootcamp

Idag har jag varit och tränat med flera av tjejerna i min mammagrupp + Evelina. Hanna på Sats har nämligen skapat en grupp på Facebook som heter barnvagnsbootcamp som jag bjudit in “mina” mammor till. Man ses varje tisdag i Slottsskogen för lite go träning. 🙂 Just Hanna kunde inte idag men vi körde på ändå och tränade ca en timme tillsammans.

20130205-182205.jpg
In action… 🙂

Det blev en del backar, 15 min cirkelträning där vi bredvid och på några bänkar varvade utfall, knäböj, tåhäv, armhävningar och dips. Varma och trötta blev vi! Lite mer promenad och avslutade sedan med några plankor vid lekplatsen. Jättekul var det och en underbar start på dagen! Jag har verkligen haft tur med min mammagrupp måste jag säga. Himla goa tjejer med bra drag i! 🙂 Kul!

Nästa vecka har jag en massa annat bokat just på tisdagen men jag tänkte nog gå på Hälsolots barnvagnspromenad som dragit igång igen istället på måndag. Aktuella tider och dagar den här “terminen” för medelpasset är:

Måndag
10.30-11.30
Samling vid Näckrosdammen

Onsdag
10.15-11.00
Samling vid Linnéplatsen

Läs mer om barnvagnspromenaderna här

Ner och upp

Jag vet att man brukar skriva/säga att livet går upp och ner men igår var det snarare ner och upp. 🙂

Dagen började i trötthetens tecken. Efter en rätt rätt tuff vecka bakom mig med lite sömn brast det igår. Victor har vaknat några nätter i rad och stökat/viftat/smågnällt och det har tyvärr rubbat min sömn mer än vanligt. (Vi har minskat Minifomdoseringen i veckan, misstänker det hänger ihop med det) Jag har blivit så där övertrött så jag inte kunnat sova. Jag har haft jättesvårt att somna om på nätterna och inte kunnat slappna av och vilat på dagarna när jag haft chansen. Det liksom blir lite panikartat – “nu måste jag sova för nu sover V” eller “nu har jag ammat och borde kunna sova 2-3 timmar, ok somna nu” OSV. Inte bra som ni kanske förstår. Det blir en ond cirkel och sömn blir mer jobbigt än skönt och blir förknippat med stress.

20130202-094855.jpg

Så så här trött och less var jag igår förmiddag. Grät av trötthet och kände mig trasig som människa. Ganska mycket “ner” kan man säga! Men så kom upp-delen av dagen.. Strax innan mamma kom (skulle sitta barnvakt när jag zumbade), lägger jag V på golvet/i gymmet på mage och han rullar! TVÅ gånger! 🙂 Vilken lycka!

Jag släpar sedan en trött Fia ut till Frölunda för att köra Zumba. Med en viss oro i mage och huvud kring hur det ska gå att hålla i ett pass när jag är så trött. Kommer jag komma ihåg all koreografi? Kommer jag orka ta i?

Köper en Red Power, klunkar i kanske hälften, lyssnar igenom några av låtarna och kliver sedan in i salen. På med musiken och allt sitter som ett smäck. Energin flödar och passet är jättekul. 🙂

20130202-095744.jpg
Tokigt glad efter passet

Trött, svettig och påfylld med ny energi (vad hade man gjort utan träning??) åker jag sedan hem. Hem till min lilla familj. Mer upp än så kan det inte bli. 🙂

Victor hade nog sin gladaste dag igår, knappt något gnäll öht och inatt unnade han oss 5,5 timmars sömn i sträck! Halleluja!

Idag ska jag bruncha med två kompisar på Casinot och imorgon har jag PT-tid med Hanna. Härligt!! 🙂

Hemmaträning

20130130-092407.jpg

Igår var det premiär för hemmaträning a la Hanna. Hanna min vän och blivande PT som jag ska träffa nu på söndag. Jag har mest bara kört ryggövningar och plankan här hemma men nu blev det som sagt lite nya övningar (som känns lite gött i kroppen idag! :-))

Jag bad Hanna sätta ihop övningar som lämpar sig speciellt bra för oss ammande mammor. 😉 Så igår körde jag bl.a.:

Knäböj och “skulderknip” med gummiband, armhävningar samt diverse plankor. Körde alla övningar om och om igen i totalt 15 min.

Spontant skulle jag vilja lägga till mer bålövningar tror jag och jag vet inte helt om jag gjorde allt rätt men det känns som sagt bra idag. Och V verkade se det som kul underhållning. 😉

Feberfrossa

Usch nu har jag två nätter i rad haft haft värsta feberfrossan. 🙁 Kom från ingenstans strax innan midnatt natten till tisdag, släppte under dagen igår men kom tillbaka fram mot kvällen. Inatt har jag både frusit och toksvettats. :-(Första tanken var att jag åkt på en begynnande mjölkstockning igen (ja jag ska berätta om den strax!) men sedan kom Peter med en annars rimlig förklaring. Body Pumpen. Och den extrema träningsVÄRKEN den lämnat i diverse delar av min stackars kropp. Biceps, framsida lår och axeln/bröstmuskelfästet har varit värst.  Och måndag var ju dag två, då träningsvärken oftast är som värst.

Googlade lite igår och slängde ut frågan på FB och jag verkar inte ensam om att ha varit med om detta (speciellt vanligt bland oss mammor som börjar träna igen efter graviditeten) och det verkar inte ovanligt när man överansträngt sig att kroppen reagerar med feber. Det blir ju en slags inflammation i dessa muskler. På crossfitness.se skriver man att förklaringen är att “Det beror på att slaggämnen ifrån musklerna med träningsvärk spolas ut i kroppen eller på att musklerna med träningsvärk har små microrubturer (små bristningar) som kan läcka ut ett speciellt sorts protein ut i blodet. Kroppen reagerar på dessa ämnen som om de vore bakterier (eller något sådant, det var ett tag sedan jag fick detta förlarat för mig) och man får feber.

Det är en massa vatten, resorb, mat och vila (så gott det går med en liten Victor här hemma) som gäller även idag. Och Zumbapremiären på Kompassen får vänta en vecka till. Sååå besviken men man har ju bara en kropp så det är inte värt att träna med feber. Vila vila vila så kan jag förhoppningsvis kör på Frölunda på fredag iaf!

Mjölkstockningen då..?

Snabbt summerat. Torsdagen innan julhelgen märkte jag en rodnad på ena bröstet, som var lite hård och hettade. Kände mig lite febrig med. Bjuder nedan på en boobbild då det inte fanns en enda när jag googlade symptomen..

Jag ringde BVC/Allemanshälsan Landala dit vi går med Victor och de tyckte jag skulle komma ner efter lunch med tanke på alla kommande röda dagar. Tråkigt att bli sjuk då och åka på mjölstockning då. Kom dit och blev snabbt undersökt av både sköterska och läkare som båda tyckte det såg ut som början på mjökstockning. (Observera att jag hade inte märkt något problem med bröstet mer än rodnaden utan det kom fortfarande mjölk) Fick en 10-dagars penicillinkur som säkerhetsåtgärd och instruerades att pumpa bröstet… Lite konstig rekommendation då när jag pratade med sjukvårdsrådgivningen och även en kompis som pluggar till läkare senare så är det snarare just amning på det bröstet som rekommenderas.. Så jag började amma efter en dag och fortsatte med kuren. Rodnaden gav sig efter bara någon dag.

Sedan i måndags har jag haft likande rodnad fast undertill på bröstet. Och feber. Kan ju vara det som spökar med? Tror i det här fallet det handlar om en behå som suttit lite för hårt.. trots att den är bygel-lös. Helt klart är att min kropp kämpar med något just nu iaf. Får ge det en dag till, har jag feber inatt med så får jag gå kolla det. Jag glömmer ibland (rätt ofta!) att jag inte riktigt har samma kropp eller krafter “som vanligt” nu när jag ammar och får så lite sömn..