Depression efter amning?

20130617-122235.jpg
För ca tre veckor sedan slutade jag amma. Det gick förvånansvärt smärtfritt både för mig med undantag för det som jag tänkte skriva om nu. Som rubriken antyder undrar jag om jag inte lider av en liten “post-amningsdepression”. Har googlat runt lite och hört mig för lite bland andra mammor och även om det inte är så omtalat så verkar jag inte vara helt ensam om att känna mig extra trött och grinig nu när jag slutat amma. Jag delar med mig av den här jobbiga tiden som jag brukar göra! 😉

När man ammar ökar tydligen produktionen av ett hormon som heter oxytocin, även känd som “kärlekshormonet”. Oxytocin är avgörande för upprättandet av gemenskap, parbildning, omvårdnad, och förmåga att följa sociala normer. Förhöjd aktivitet av oxytocin skapar ökad tillit,[11] minskar aggressioner, ångest, samt dämpar aktiviteten i amygdala,[12] och minskar troligen också stress.[7]

Höga värden av oxytocin, vasopressin och prolaktin är avgörande för utvecklingen av moderskänslor.[13] Djurförsök har visat att administration av oxytocin och östrogen fungerar ångestdämpande på honor och ökar deras sociala samspel.[14]

Så jag har alltså inte längre lika mycket av det här hormonet och är därför, förhoppningsvis bara tillfälligt, tröttare och grinigare än vanligt. Jag har inte alls samma tålamod för motgångar eller en grinig V som jag hade innan och det känns jättejobbigt! För jag älskar ju honom över allt annat och han är ju hur gullig, go och söt som helst men när han håller på och bråkar (som han gör den lilla otåliga och bestämda bråkstaken han är ;-)) så har det vid vissa tillfällen nästan slagit slint i huvudet på mig. Jag har blivit så ARG.. Och det blir inte jag ofta så känslorna är sjukt omtumlande. 🙁 Att ha mindre tålamod än vanligt med en bebis som kräver mer o mer attention för varje dag som går är inte bästa kombon! Jag vill som sagt lyfta ämnet, berätta hur jag känner mig och förhoppningsvis få reda på om fler varit med om liknande och kanske har råd och tips?

20130617-125223.jpg

Trött Fia!

Utöver den här oväntade biverkningen av att sluta amma kan jag väl även berätta att brösten inte riktigt ser ut som de gjorde innan (svårt att komma ihåg exakt dock) och är ev lite mindre. Jag har även fortfarande lite mjölk kvar i ena bröstet.

Framsteg och utvecklingssprång

Hej! Hoppas ni alla mår bra! Jag tänkte ge er en liten update om mammalivet nu så här snart 8 månader senare. 🙂

– Jag kör nästa bara konditionsträning men drömmer även om att prioritera styrkepass/rörlighetsträning
– Jag väger 2kg mindre än när jag vägdes in på mvc för första gången
– Jag känner fortfarande inte att knipet är 100% (inga större bekymmer men med för mycket påfrestning så håller det inte riktigt) så jag funderar på knipkulor eller bara bli duktigare på att köra utfall, knäböj och höftlyft som jag hört också engagerar och stärker bäckenbotten.
– Håravfallet känns som det stannat av men kvar är ett rätt torrt och slitet hår. Samt “mammalugg” så besök till frissan på fredag är inte en dag för tidigt!

20130603-191145.jpg
bild på mammaluggen 😉

– Jag har nu slutat amma. Jag trappade ner lite successivt till bara 2 amningar per dygn (en sk “dream feed” ca kl 22/23 och en på natten/tidig morgon) och behöll det enbart som back up plan inför Italienresan. Som var en god idé visade det ju sig. Och sedan har vi nu ersatt amningarna med välling vilket funkar fint!
– V sover fortfarande inne med oss men planer är att börja jobba i sängen inom hyfsad kort framtid
– Min mens kom tillbaka i helgen
– utöver allt ovan så trivs jag helt klart mycket bättre med att vara mamma. Jag är tryggare i min roll, förstår V mycket bättre och är rätt nöjd med hur jag får ihop allt pusslande som småbarnslivet ändå innebär. 🙂

Så allt känns rätt bra… Bortsett från att Victor nu precis verkar klivit in i nästa utvecklingssprång. :-/ Det pendlar sjukt fort mellan jätteglad och gullig till tvärsur och nästan otröstligt ledsen. Och gnälligt. Mycket gnälligt. Ja ja bara bita ihop!!

Ladda ner appen The wonder weeks om ni vill ha koll på ert barns olika utvecklingsfaser!

Kram!

Börjar tröttna på att amma

20130307-150919.jpg

Jag börjar verkligen tröttna på att amma. Jag är självklart jätteglad att det funkat så bra som det gjort och att jag lyckats ge V en så bra start i livet men nu så här snart 5 månader senare är det rätt segt. Allt kretsar liksom kring det och ska jag tex göra något utöver hänga med V så kräver det planering av amning.. Amma strax innan och direkt efter och lite stress där emellan ja.. Och nätterna är det alltid jag (bröstet) som får trösta en hungrig eller ledsen V. Peter hade självklart matat om han kunnat men V har ju inte tagit flaskan så pass bra så det går inte. 🙁

Jag tror jag börjar bli extra less just nu för jag skymtar slutet på det hela. Mitt mål har varit att amma i ca 6 månader men det blir till slut så klart lillen som bestämmer exakt hur det blir (som allt annat ;-)). Men i takt med att vi ökar upp gröt- och purémängder blir bröstmjölken mindre o mindre del av hans kost och till slut kommer jag vara fri. 🙂 Bara att hålla ut nu! Pepp pepp.