Idag är det exakt två veckor tills våra lilla kille är beräknad att anlända. Känslorna och tankarna är självklart många. Lika gärna som han kan bestämma sig för att komma innan så kan ha komma efter utsatt datum och det är en lite speciell sak att mentalt ställa in sig på. Ovissheten. Jag försöker bara fylla dagarna framöver, inte bara med massa aktiviteter utan även vila och mysiga lugna saker som bullbak och matlådelagning, och sen får han väl komma när han kommer. Inte så att jag kan påverka tyvärr. 😉 Jag har nu varit ledig tre veckor och de har verkligen gått jättefort så två till eller fler om det nu blir det ska nog gå bra! Vila vila vila som gäller och att njuta av egentiden som faktiskt inte kommer tillbaka på ett tag.
Magen den växer för fullt men jag upplever fortfarande inte att jag är jättestor. Dock känns det så klart och påverkar allmäntillståndet. Jag är tex uppe o kissar på natten med ca 2-timmars intervaller, det drar lite obehagligt mer både i mage och rygg när jag ligger ner i sängen och när jag ska förflytta mig. Vissa morgonar vaknar jag och känner att kvalitén på sömnen ändå varit ok men andra dagar är det sämre… men behöver jag så sover jag då en stund eller t.o.m. två på dagen. Sammandragningar har jag lite då och då med.
Jag är fortfarande rätt aktiv, fikar och lunchar, var tex på AW med gamla kollegor igår och har tagit någon shopping/ärendesväng på stan men jag märker att jag har en gräns på några timmar, sedan vill kroppen hem och lägga sig/sitta på soffan. Gällande träningen så blev det förra veckan en yoga och ett styrkepass och den här veckan ser ut att bli likadan. Kände för övrigt i måndags att det nog var den sista yogan på ett tag. Magen har blivit lite för stor och det blir lite VÄL många alternativ till övningarna. Men jag är jättenöjd – kunde ändå köra till 2 veckor innan beräknad BF! Styrketräningen ska jag försöka köra så länge det bara går men jag är noga med att lyssna på kroppen och tar det verkligen lugnt. Bara skönt att röra på sig.
Tankarna och mitt fokus går nu mer och mer mot den stundande förlossningen och bortsett från några små orosmoment (det är svårt att inte få när alla har något att säga/tycka om hur en förlossning och tiden efter kan se ut… ;-)) så är jag fortfarande väldigt positiv inställd och faktiskt rätt taggad. Jag tycker det ska bli skithäftigt att vara med om och FRAMFÖRALLT så är jag otroligt nyfiken på vår lilla kille! Hur är han? Hur ser han ut? Hur stor/lång kommer han vara? Toklängtar efter att få träffa den här lilla personen som knuffat och buffat runt i min kropp. <3