Posted on

Skam den som ger sig

Phew! Nu har det varit några tuffa dagar och nätter igen.. Utmaningarna är många men man inser att det för det mesta bara är att SUCK IT UP, så här är det att ha barn. 🙂

I fredags var jag sjukt nöjd för jag fick ut Victor på en lång barnvagnspromenad. Han har som jag kanske nämnt inte varit så där jätteförtjust när vi börjat klä på honom och lagt ner honom i vagnen nu vid flera tillfällen. Häromdagen orkade jag bara inte ta fighten men i fredags så körde jag på. Klockan 10 ammade jag, bytte blöja och 10.45 åkte overallen på och V ner i vagnen. Han småbråkade ett tag, jag pillade dit nappen (han börjar nästan helt fatta hur den funkar nu :-)) och han blev sedan tyst och bara låg och kollade. Jag gick ca 25 min och så började han gråta igen.. Nappen in, han tog den, sög på den ett tag och släppte den lite försiktigt… och sakta men säkert så slöts ögonen.

Yes tänkte jag! Bara att fortsätta gå när tillfället ges, right? Jag kände mig extra modig och fortsatte min promenad ner mot Landala Torg, vågade mig t.o.m. in på Coop för att handla mat och tog mig sedan hem. Totalt var vi ute ca 1 tim + 15 min, gött som tusan!

Andra utmaningar som varit i veckan är nappträningen (gått rätt bra ändå) och sedan några jäkligt tuffa kvällar.. Han var inte bara grinig natten till lördag och under dagen igår när farmor och farfar var på besök utan även igår kväll. Allt var frid och fröjd fram till ca 21.30. Då drog han igång och höll låda fram till ca kl 12 då han till slut däckade på mitt bröst (vi bytte av varandra ganska frekvent annars blir man helknäpp..) . Natten har sedan verkligen varit helt ok bortsett från ett miniutbrott ca kl 2 när jag ammade honom. Ammade även ca kl 5 och igen 07.30 för att sedan somna om några timmar. Jag och Peter kunde t.o.m. sitta i köket o snacka över en kopp kaffe o macka idag. LYX. 😉

Victor har som sagt helt klart haft en grinig helg och det är verkligen inte roligt men som tur är så händer det samtidigt en massa härliga saker med honom också. Han fixerar tex blicken mycket mer, jag tycker banne mig att det ser ut som att han faktiskt log mot mig idag (inte bara passerar gas ;-)) och badturen precis var hur mysig som helst. <3

Om exakt en vecka är han en månad, vårt lilla hjärta.. helt otroligt! Det blir mycket spännande och se vad nästa vecka har in store. Jag har en del dejts inbokade men hur V kommer bete sig det vet ingen.. knappt V själv! 🙂

Kram!

Posted on

Lyssna på kroppen

Det är torsdag idag. Och just den här torsdagen så är jag i v.38+5 och har 8 dagar kvar till BF… Då kanske det var lite väl ambitiöst av mig att dra på mig värsta träningsstassen, proppa i  ipodlurarna med riktigt ösig musik och bege mig neråt Sats Landala för att köra ett styrkepass? Det visade sig snabbt vara så iaf. Trots stödbälte gjorde trycket neråt sin närvaro känd direkt och jag insåg fort att det nog inte var läge för en tur till gymmet. Det känns ungefär som att man har en boll mellan benen/i fiffi… Inte jättebekvämt utan snarare rätt obekvämt och rätt skum känsla. Ja just det ligger en bebis där som borrar ner sig djupare och djupare för varje dag, kanske DET som känns? 😉

Är jag bara här hemma är det rätt lugnt men så fort jag beger mig ut på promenad eller börjar aktivera mig mer (dvs göra mer än bara sitta/halvligga i soffan och glo på dåliga serier, baka eller laga mat) så är inte kroppen så nöjd längre. Utan den säger istället i princip till mig att gå hem igen. 😉

Så vad gör jag? LYSSNAR PÅ KROPPEN. Som jag gjort hela graviditeten. Och idag blev det därför “bara” en jättelugn och långsam promenad på ca 25 min här i Guldhedshoodsen, några drag i gummibandet när jag kom hem för att aktivera axlar, biceps + skulderblad samt några “hälsande hundar”, se nedan.

Hälsande hunden:

– stå på alla fyra med händerna under axlarna och knäna under höften
– spänn magen för att stabilisera
– sträck ut höger arm och vänster ben, sträva efter att få en rak linje från handen ner mot foten
– jobba kontrollerat ner igen
– upprepa, antingen genom att köra en sida i taget eller köra varannan.

GOOD ENOUGH! Och nu står en limpa bröd i ugnen och bakar till sig. 🙂

Mamma tyckte för övrigt att magen sjunkit rätt mycket nu på en vecka, vad tycker ni? Jag tycker mig nog också kunna se det och känslan är definitivt att han är lite längre ner och “rotar” med tanke på det allmänna ökade trycket neråt men även utifrån de härliga huggen som kommer då och då i fiffi… 😉 Det är ju ingen indikation på när allt kommer sätta igång men det är tecken på att allt går åt ätt håll (neråt) i alla fall och känns bra! 🙂