ledsen – Fias Food etc

February 15, 2013

Lägga ner gissningsleken

Som förälder försöker man nästan hela tiden hitta ursäkter, anledningar och/eller förklaringar till varför ens lilla bebis beter sig på ett visst sätt. Speciellt när barnet gråter, är extra kinkigt eller sover dåligt. Man försöker hitta sammanhang och logik. (Ler du fattar du vad jag ska komma till.. ;-))

Enkla förklaringar är tex:
– hungrig
– trött
– övertrött
– blöja
– ont i magen (fis på tvären, kräk på g eller stor rap som fastnat någonstans ;-))
– rastlös (iaf vår lilla kille som kräver rätt mycket variation och underhållning)
– närhetsbehov

Ovan kontrollerar man och kör uteslutningsmetoden på.. Sen finns det lite andra frågor man ställer sig som tex:

– beror det på utvecklingsfas/språng
– har han sovit för mycket/för lite under dagen/natten
– är det tänder på g
– är han bara nyfiken
– är han bara rent jävlig? 😉

Nyligen har vi även trott att en rad oroliga nätter berott på att vi dragit ner på minifomdropparna. Verkade ju vara det men så körde jag vanlig dosering igår och inatt var nog den jobbigaste på länge.. 🙁 Så inget sammanhang men vi fortsätter med dem för säkerhets skull ändå.

We are sticking to the minifoms..

Victor har även en tendens till att vara otröstligt ledsen när han vaknar ibland (ofta) vilket vi även spekulerat kring och trott att han 1: kanske ff är trött 2: kanske har ont och 3: kanske bara vill ha närhet? Igår sov han 2 timmar och var ändå sur.. Och att jag försökte lugna honom med kramar och ord gick inte alls! Nope han blev snarare lugnare av att sitta själv i sittern och om jag backade bort från skötbordet.. Okej 😉

Nej hörni, jag tror vi ska lägga ner den här gissningsleken för det finns fan i mig inte alltid en logisk förklaring när det gäller de här små liven. 😉 De är bara skumma. Och goa så klart när de tex vaknar så här mysiga:

Någon som känner igen sig? 🙂

December 4, 2012December 4, 2012

Insnöad och ny fas

Idag var planen att gå ut och gå..vädret var dessvärre inte på min sida. Det är verkligen jättevackert och mysigt med snö men varken mina skor eller barnvagnen funkade idag i nysnö. 🙁 Evelina och jag hade bestämt träff kl 11 och jag gick ut men bara jag gick till tempo insåg jag att det inte skulle funka så det blev att tänka om. Köpte istället med pasta, kyckling & smaksatt crème fraîche som vi tillagade och åt hemma hos mig. Mysigt förvisso. <3 Men lite panik kommer jag få om flera dagar ser ut som denna.. Dvs att man blir insnöad 🙁
Victor verkade hyfsat oberörd av vädret.. stundvis iaf.. Annars så märks det verkligen på honom att han är på väg in i en ny utvecklingsfas. Jag har en app som heter The wonder weeks som förklarar utvecklingsfaser som alla bebisar går igenom ca samma veckor och runt vecka 8 går se flesta igenom sin andra fas.

De här faserna innebär oftast att barnets beteende blir mer åt “the three C’s” : crying, clingy och cranky. Oh happy times, not. 😉 Bara att leva med och försöka göra det bästa av situationen och ge V så mycket närhet och trygghet som möjligt. Även om han skriker en i örat. 😉 Är ni intresserade kan jag verkligen rekommendera att ni köper appen. Hittade även ungefär samma info på familjeliv.

November 20, 2012

Blottad

Jag tänkte göra något så osvenskt som att blotta mig själv. Inte bara säga att allt är toppen när det faktiskt inte är det (som Peter så klokt sade idag “En svensk har ju alltid haft en bra semester tex, trots att det regnat hela tiden”). För er som följer min blogg så är detta inget nytt, jag har för vana att vara rätt öppen och ärlig. 😉

Innan jag börjar så vill jag säga att det inte är synd om mig, det är inte därför jag skriver, utan jag vill bara dela med mig av mina tankar och känslor. I hopp om att de kanske kan hjälpa andra som hamnar i liknande situation.

Idag, efter en skön promenad och mysig fika och allmänt bra start på dagen så gick jag hem och storgrät. Av trötthet, av utmattning och en stor dos känsla av otillräcklighet. Igen. Just det, inte första gången sedan jag fått barn som jag tvivlat på mig själv, min roll som mamma, inte känt mig “duktig” nog och jämfört mig och vårt barn med andra. Jättedumt och onödigt men ändå så gör man det. Det tar liksom bara över. Så gråter man en skvätt (UNDERDRIFT! ;-)) och så mår man bättre och tar nya tag. Att få barn är lätt det tuffaste jag varit med om, på alla plan. Det är verkligen ett heltidsjobb, om inte en 150% tjänst (med otacksamma arbetstider och extremt dåligt betalt ;-)) som tar kål på en. Och vissa stunder orkar man inte mer när man testat ALLT ett antal gånger. Ungen är otröstlig och allmänt skum. Och jag känner mig lika vilsen och ledsen som han. Och så får det väl vara. En stund. Men som jag skrev på FB idag så är det de små framgångarna som räknas, misslyckandena får man låta rinna av en. 2 steps forward and one back.