Depression efter amning?

20130617-122235.jpg
För ca tre veckor sedan slutade jag amma. Det gick förvånansvärt smärtfritt både för mig med undantag för det som jag tänkte skriva om nu. Som rubriken antyder undrar jag om jag inte lider av en liten “post-amningsdepression”. Har googlat runt lite och hört mig för lite bland andra mammor och även om det inte är så omtalat så verkar jag inte vara helt ensam om att känna mig extra trött och grinig nu när jag slutat amma. Jag delar med mig av den här jobbiga tiden som jag brukar göra! 😉

När man ammar ökar tydligen produktionen av ett hormon som heter oxytocin, även känd som “kärlekshormonet”. Oxytocin är avgörande för upprättandet av gemenskap, parbildning, omvårdnad, och förmåga att följa sociala normer. Förhöjd aktivitet av oxytocin skapar ökad tillit,[11] minskar aggressioner, ångest, samt dämpar aktiviteten i amygdala,[12] och minskar troligen också stress.[7]

Höga värden av oxytocin, vasopressin och prolaktin är avgörande för utvecklingen av moderskänslor.[13] Djurförsök har visat att administration av oxytocin och östrogen fungerar ångestdämpande på honor och ökar deras sociala samspel.[14]

Så jag har alltså inte längre lika mycket av det här hormonet och är därför, förhoppningsvis bara tillfälligt, tröttare och grinigare än vanligt. Jag har inte alls samma tålamod för motgångar eller en grinig V som jag hade innan och det känns jättejobbigt! För jag älskar ju honom över allt annat och han är ju hur gullig, go och söt som helst men när han håller på och bråkar (som han gör den lilla otåliga och bestämda bråkstaken han är ;-)) så har det vid vissa tillfällen nästan slagit slint i huvudet på mig. Jag har blivit så ARG.. Och det blir inte jag ofta så känslorna är sjukt omtumlande. 🙁 Att ha mindre tålamod än vanligt med en bebis som kräver mer o mer attention för varje dag som går är inte bästa kombon! Jag vill som sagt lyfta ämnet, berätta hur jag känner mig och förhoppningsvis få reda på om fler varit med om liknande och kanske har råd och tips?

20130617-125223.jpg

Trött Fia!

Utöver den här oväntade biverkningen av att sluta amma kan jag väl även berätta att brösten inte riktigt ser ut som de gjorde innan (svårt att komma ihåg exakt dock) och är ev lite mindre. Jag har även fortfarande lite mjölk kvar i ena bröstet.

Sked

20130122-175933.jpg

Började mata V med flaska idag igen.. Väntade den här gången tills han verkade mer hungrig än tidigare. Det innebar tyvärr skrik/gråt och lite framgång.. Typ mjölk på alla andra ställen utan inuti honom. 😉 Så jag hämtade sked. Det gäller ju att vara kreativ. 😉 Han är dessutom van vid att få minifom, semperdroppar och A/D-droppar via sked.

Med sked blev han gladare och mer hamnade ner i strupen och magen. Yep, det tog helt klart lite mer tid än vanligt, men jag var ändå nöjd. Att flyga med skeden i luften och säga “sked!” verkade göra att han t.o.m. gapade stort och glatt. Jag tänker “Gött! We’ve got this!”, skrapar det sista ur flaskan och ställer mig upp.. Och då kräker V i princip upp allt. 🙂

Det visar sig nu i efterhand att han faktiskt inte kräkte upp allt utan höll sig i 2 tim till.. Så är det så att sked funkar bättre ja då får vi väl (tålmodigt) mata med sked. 😉