Posted on

En positiv upplevelse

Hej! Det var inte igår 🙂 och egentligen gör jag bara en snabb retur hit för att jag vill dela med mig av en positiv upplevelse- min andra graviditet och förlossning. Graviditeten var inte helt olik den med Victor men hade ändå sina nya saker för sig (lite jobbiga) som jag gärna berättar om och förlossningen var också rätt annorlunda. Jag känner att jag gärna delar med mig för att förhoppningsvis hjälpa andra som är med om liknande saker i sin graviditet och framförallt berätta om hur BRA en förlossning kan gå. Vet att många bara hör om de jobbiga/mer dramatiska förlossningarna (som kanske späder på en rädsla som redan finns) istället för de som faktiskt går riktigt bra. So here goes! (Varning för långt inlägg).

Graviditet 

Den här gången kände jag det väldigt tidigt att jag var gravid, typ 2 veckor efter befruktning eller något. Trötthet och lite lätt illamående. Illamåendet var för övrigt mer intensivt än med Vicke (inte bara på kvällarna) utan i princip hela dagarna. Godis (gärna lakrits) och att äta mellanmål tog mig igenom det. Kräktes en gång när jag kom hem efter en tuff dag på jobbet.

Träningsmässigt kunde jag till en början köra som med Vicke, dvs instruera dansklasser fram t.o.m. ca vecka 24. Jag började komplettera med styrketräning som med V men runt vecka 21 dök ett jobbigt symptom upp.. Jag blev öm och blev svullen på vänster sida frampå fiffi, typ precis i kant med ljumsken/bikinilinjen. Det gjorde som mest ont (spände och strålade ut i ljumsken/låret) när jag tränat eller helt enkelt varit igång (stått/gått) en hel dag. Tankarna snurrade.. Var det något med livmodern, bäckenbotten, foglossning? Veckorna och semestern kom och gick och besvären ökade så jag ringde min mödravård som avfärdade det som något farligt utan trodde det bara kunde vara en klämd blodådra eller dyl, mycket i det området. Jag blev även rekommenderad att ligga mer på höger sida (jag hade hållit mig till at ligga på vänster enligt tidigare rekommendationer för gravida generellt). Besvären fortsatte, min BM tittade på det i augusti men kunde inte se något (syntes so oftast inte på morgonen utan mer när jag varit igång under dagen) men hon tyckte jag skulle besöka vårdcentral och det gjorde jag. Här tyckte man att symptomen stämde överens med ljumskbråck så jag fick remiss till att träffa en kirurg (3 veckor senare) som efter några minuters samtal sade att jag fick göra ett ultraljud för att kunna se vad det kunde vara. Jag var här rätt orolig – var det ljumskbråck vilka risker innebar det inför förlossning tex inklämt bråck eller operation efteråt osv.

3 veckor senare (nu gått totalt ca 10 veckor sedan första kontakt med sjukvården) fick jag efter ultraljud konstaterat att jag hade en form av åderbråck. Det snackas inte mycket om detta men förutom åderbråck på benen kan man tydligen få det i hela underlivet (!) – och det jag fått var åderbråck i ådrorna frampå där nere och i ljumskarna. Kortfattat kan inte alla ådror runt magen och i livmodern inte kunna hantera allt extra blod i kroppen som man har som gravid så en slags “avrinning” hamnade ner mot ljumskarna. Jag hade på båda sidor men bara känt av vänster. Vila var tipset och jag fick besked att efter förlossning och graviditet skulle detta försvinna. Lättnad!!

Redan några veckor tidigare hade jag lagt ner styrketräningen (var jag ärlig mot mig själv fick jag ju erkänna att jag hade mer ont efter jag tränat) men jag fortsatte däremot på gravidyogan på Träningskompaniet i Kungsbacka (jättebra kurs med profylaxinriktning). Psykiskt var den här graviditeten mycket tuffare- oron kring detta och att jag inte kunde träna som jag ville må bra av. Utöver detta fick jag igen må bra i min graviditet med bra blodvärden och blodtryck, ingen vätskeansamling (gick bara upp 7 kg vs 9 med Vicke men det beror nog på att jag tappat muskler) och blivit bortskämd av fina kommentarer på hur fräsch jag sett ut. Tusen tack för detta alla fina! <3

Mot slutet av graviditeten kom dock en till liten “hick-up”/bump in the road som jag slapp med Vicke. Mitt SF-mått stannade av (ska öka vid varje besök hos BM) och jag fick åka till Östra på en tillväxtkontroll v.38+1. Allt såg fint ut som tur var men det såg ut som att det låg en liten tjej där inne (mitt mått och min mage pekade också mot detta). Bebisen uppskattades då till ca 2750g. Och det stämde nog för lite mer än en vecks efteråt kom hon – 48 cm lång och 2950g.

image

Tisdag veckan hon kom till vänster och fredagen till höger då jag kände och såg tydligt att magen sjunkit.

Förlossningsberättelse

Ok, redo? 🙂 Innan jag berättar måste jag tipsa alla som är gravida att läsa den här boken (rädd eller inte): Föda utan rädsla.

imageDen ger jättebra tips på hur man fysiskt och psykiskt förbereder sig för förlossningen. Det jag bl.a  tagit med mig och använt vid båda mina förlossningar har varit att anamma den sk “dykmetoden” (att låta kroppen bli tung och slappna av när värken kommer och dyka in i den snarare än försöka fly den), att hela tiden ha en lugn andning (in genom näsan och långsamt och tyst genom munnen, att säga “ja” istället för “nej” och ha en målbild.

Den här förlossningen var något av det häftigaste jag varit med om, jag är sjukt imponerad över min kropp och hur mycket mentalkraft tillsammans med att låta kroppen göra det den faktiskt vill/kan göra funkar.

Det hela skulle jag vilja säga började redan onsdag och torsdag samma vecka då jag hade extremt mycket och vattniga flygningar. Min BM undersökte mig på torsdagen och bedömde att det bara var flytningar (jag anade ev fostervatten) men jag körde att något var på g.. Natten till fredagen hade jag molande värk i ryggen, på fredagen mer rosa-färgade vattniga flytningar och natten till lördag kom några värk på natten. Det var på g! Delar av slemproppen såg jag på natten nät jag var uppe på toan och det var samma sak när värkarna drog igång med Vicke.

Runt 8/9-tiden började värkarna öka- dock väldigt oregelbundna ca 30-40 min emellan men redan då långa (strax över en minut) och starka. Satt i soffan och andades genom dem (in genom näsan, tyst och långsamt ut genom munnen) och hade “ett steg närmare” som mantra i huvudet. Smärtan den här gången var mycket mer koncentrerat till framsida kropp dvs ljumskar och magen än med V då det satt i ryggen. Ringde in när jag hade ca 15 min mellan värkar vid 12-tiden kanske, de ville att jag avvaktade tills det var ca 10 mellan. Lade på och vid 13-tiden började helt plötsligt 1-min värkarna kompletteras med kortare ca 30-sekundare (då med ca 5-6 min mellan). Ringde in igen och fick åka in. Lämnade huset strax efter 14 (mantra i huvudet nu “JA” och “ett steg närmare” i bilen). Skrevs in ca 14.40, medan de satte på banden på magen för att mäta värkar och hjärtljud accelererade värkarna ännu mer (kom nästan utan paus), jag var 8 cm öppen. Vi fick rum och jag hann bara gå dit och halvt sätta mig på sängen och började känna krystreflex (mycket starkare än m V). Lade mig på sidan och bara släppte på- på 3 krystningar var hon ute. 15.29 <3 Helt fantastiskt, vilken grym kropp. Så Imponerad. Svin-ont men att säga ja till smärtan, att andas lugnt och bli tung funkade även denna gång.  Återhämtat mig bra och snabbt tycker jag, lite jobbiga eftervärkar men annars bra.

Och bäst av allt belöningen:

image

Julia Linnea. <3

 

 

Posted on

Hårchocken

Trodde jag var en av de lyckliga vars hår inte påverkades av graviditet/amning.. Har tom skrytit med detta: “nej men mitt hår har verkligen bara varit som vanligt” (och skakat lite så där fint på manen som man gör i schamporeklamen ;-)) och “nej tappat har jag inte heller gjort”. Yeah right.

Vad är då det här?

20130307-113845.jpg
Nej denna äckliga boll är inte en råtta eller brun svinto utan håravfall efter EN tvätt! 🙁

Panik!

Beror förmodligen på amningen och troligtvis även att man som mamma, som inte vill tappa (bli avdragen) ännu mer hår av klåpiga bebisfingrar, konstant har tofs eller håret i en knut. Inte mycket att göra eller?! Har någon tips på bra kur eller kosttillskott?

20130307-114404.jpg
Den sinande mammasvansen

Posted on

Amningskudde

Igår kom min nya amningskudde från lekmer. Den är från märket Rätt Start/Pingu och kostar 399kr. Shoppa den här.

Den är av den hårdare modellen som är sidanpassad, dvs en ända är tjock och den andra smal så att man har den tjocka delen på den sidan man ammar ifrån. Jag har lånat en annan av Ida som också är bra, i stil med den här (lite mer sackosäck stuk så väldigt formbar), men kände att jag behövde en som var lite hårdare som man snabbt bara kan sätta dit och det funkar rakt av. Och det gör den här! 🙂

Victor verkar trivas rätt bra i den med <3

Posted on

Min graviditet

Tänkte jag skulle passa på att summera min graviditet medan jag fortfarande har den rätt “färsk” i minnet. 🙂 Det är nog mest intressant för er mina vänner och läsare som är gravida nu eller som varit det men sharing is caring right? 😉 Varning för långt inlägg. 🙂

All in all så måste jag säga att jag har haft en riktigt bra och enligt barnmorskan väldigt “normal” graviditet. (Kul det här med vad som är normalt för det verkar nästan allt vara 😉 ) Ja ja, jag är iaf jätteglad för att jag sluppit jobbiga och vanliga biverkningar som till exempel halsbränna, högt blodtryck, förstoppning, järnbrist och undvikit samla på mig vatten i kroppen. Däremot har jag fått stå ut med:

  • En hel del luft –  dvs rapat mer än vanligt och fått rätt ont i magen av luft (ja jag menar gas) som fastnat. Rätt tufft vissa kvällar nu på slutet när det redan är rätt trångt i magen som det är. 🙁
  • Lindriga ligamentsmärtor -började redan runt v.15 men har kommit och gått lite då och då efter det. Jobbigast var i v.36 då jag t.o.m. ringde sjukvårdsupplysningen för att det drog så obehagligt vid sidan om magen, speciellt i samband med att jag kissat. Tydligen så drar sig lätt livmodern ihop sig direkt efter man kissat (alltså väldigt vanligt med sammandragning direkt efter som jag haft..) och förmodligen påverkade även det något stackars ligament eller en nerv som satt i kläm. Området kring naveln har jag även haft lite ont i och runt.
  • Illamående – mest kvällstid, och fram t.o.m. ca v.12 med ett litet bakslag även v.15
  • runt v.18 började märka att bröstvårtorna vuxit & blivit mörkare samt att magmuskler börjat sära på sig (buktade ut lite “roligt”)
  • Trötthet –  hade en svacka någonstans runt v.20/21 (dock slapp jag komatröttheten som är vanlig  i början). BM tyckte jag kanske skulle dra ner lite på tempot när den här tröttheten artade sig.. heltidsjobb/pendling till Borås + 3-4 klasser i veckan kanske var lite att ta i.. 😉
  • Flytningar – galore! Inte alls särskilt roliga och vid vissa tillfällen väldigt rikliga, speciellt nu mot slutet så man t.o.m. fått köpa lite tjockare trosskydd.
  • Humörsvängingar – faktiskt bara nu mot slutet och då i form av gråtattacker
  • Cravings –  äpplen (Pink Lady helst), tranbärsjuice/lingondricka och morötter och nu bara de sista veckorna lite mer onyttiga som godis och fikabröd.
  • Dålig sömn – sedan rätt tidigt i graviditeten fått gå upp och kissa fler gånger per natt men nu mot slutet vissa nätter med bara en timmes mellanrum.. sådär kul! Dock lärt mig somna om snabbt, en färdighet jag tror kommer komma till stor nytta. 😉

Jag kände inte tydliga fosterrörelser/sparkar förrän ca v.20 (dock små fladder innan), förmodligen för att jag har moderkakan i framvägg. Jag tyckte sedan själv att magen verkligen började synas runt v.20 men tittar jag på summeringen nedan av magens utveckling var det nog t.o.m. lite senare… 😉

Magen har enligt BM som vi träffade igår vuxit 1 cm mellan v.37 + 39 (mitt symfys-fundus mått) och det är vanligt. Går jag över kan jag de sista veckorna kanske räkna med 0.5 cm i veckan. Inte så mycket så det känns bra! Jag tycker inte magen ser större ut idag men däremot lite lägre. Också bra! 😉

Lill-killen har haft vänster sida av magen som favvohörn nästan hela graviditeten och har inte gillat när jag legat på höger sida (helt ok för att sova på vänster är att föredra som gravid). Måttet vid höfterna har ökat mer än jag trodde (märks verkligen på byxor, t.o.m. mammabyxor), jag upplever sedan att de kilona som inte är bebis/fostervatten/moderkaka mm som lagt på mig lagt sig i ansiktet, på armarna och på låren. Totalt har jag gått upp 10kg. Känns verkligen helt ok och faktiskt ungefär den vikten som både jag, min PT och min mamma uppskattat jag skulle hamna runt. De säger att man brås en hel del på hur ens mammas graviditet varit och mamma gick upp mellan 9 och 12 kg med oss alla tre.

Vad gäller träningen så körde jag egna klasser fram tills jag var i v.25 (Body Balance t.o.m v.22/23 och Zumba v.24/25). I takt med att jag drog ner på mina egna klasser satsade jag på egenträning som yoga och styrketräning. Bokade en tid med en PT på Sats för att få två program jag kunde körde som var speciellt anpassade till mig som gravid- att rekommendera! Jag körde sedan i snitt en yogaklass + två styrkepass fram t.o.m. v.38.  Sista styrkepasset blev 2 veckor innan BF, var på väg ut nu även förra veckan men det kändes bara inte bra/rätt i kroppen. Bara att lyssna (som jag gjort hela graviditeten). Jag har tyvärr inte kunnat promenera så mycket då jag lätt fått sammandragningar då och känt stort tryck neröver men nu försöker jag ändå röra på mig lite grand dock i typ snigelfart! 😉

De 2-3 sista veckorna har varit tuffast för mig. Allt har liksom blivit lite tyngre. Både väntan, som är skitdryg när den stora dagen är så nära, kvalitén på sömnen (passar på att vila på dagarna så jag känner mig ändå rätt ok och har som sagt förmåga att somna om rätt fort + kudde mellan knäna + under magen hjälper mycket!), trycket neråt har ökat avsevärt (känns att han borrar ner sig allt djupare och det hugger/sticker i underlivet) och som sagt får man leva med att man vissa dagar tokgråter för ingenting.

Tips på produkter och sajter:

har sedan levt i de här sportbehåarna/topparna från HM (tror de kan finnas kvar) som jag har i svart & gult:

Jag är otroligt glad och tacksam för att jag fått må så bra. Jag tror att jag påverkat en hel del själv genom att ta hand om mig själv med träning & bra kost men sedan är säkert en hel del genetisk. Sooo.. thanks mom! 😉 Jag är otroligt tacksam för alla fina ord jag även fått från alla. Nästan känt mig vackrare och mer “strålande” som gravid än icke-gravid. Tack söta! <3

Posted on

Lyssna på kroppen

Det är torsdag idag. Och just den här torsdagen så är jag i v.38+5 och har 8 dagar kvar till BF… Då kanske det var lite väl ambitiöst av mig att dra på mig värsta träningsstassen, proppa i  ipodlurarna med riktigt ösig musik och bege mig neråt Sats Landala för att köra ett styrkepass? Det visade sig snabbt vara så iaf. Trots stödbälte gjorde trycket neråt sin närvaro känd direkt och jag insåg fort att det nog inte var läge för en tur till gymmet. Det känns ungefär som att man har en boll mellan benen/i fiffi… Inte jättebekvämt utan snarare rätt obekvämt och rätt skum känsla. Ja just det ligger en bebis där som borrar ner sig djupare och djupare för varje dag, kanske DET som känns? 😉

Är jag bara här hemma är det rätt lugnt men så fort jag beger mig ut på promenad eller börjar aktivera mig mer (dvs göra mer än bara sitta/halvligga i soffan och glo på dåliga serier, baka eller laga mat) så är inte kroppen så nöjd längre. Utan den säger istället i princip till mig att gå hem igen. 😉

Så vad gör jag? LYSSNAR PÅ KROPPEN. Som jag gjort hela graviditeten. Och idag blev det därför “bara” en jättelugn och långsam promenad på ca 25 min här i Guldhedshoodsen, några drag i gummibandet när jag kom hem för att aktivera axlar, biceps + skulderblad samt några “hälsande hundar”, se nedan.

Hälsande hunden:

– stå på alla fyra med händerna under axlarna och knäna under höften
– spänn magen för att stabilisera
– sträck ut höger arm och vänster ben, sträva efter att få en rak linje från handen ner mot foten
– jobba kontrollerat ner igen
– upprepa, antingen genom att köra en sida i taget eller köra varannan.

GOOD ENOUGH! Och nu står en limpa bröd i ugnen och bakar till sig. 🙂

Mamma tyckte för övrigt att magen sjunkit rätt mycket nu på en vecka, vad tycker ni? Jag tycker mig nog också kunna se det och känslan är definitivt att han är lite längre ner och “rotar” med tanke på det allmänna ökade trycket neråt men även utifrån de härliga huggen som kommer då och då i fiffi… 😉 Det är ju ingen indikation på när allt kommer sätta igång men det är tecken på att allt går åt ätt håll (neråt) i alla fall och känns bra! 🙂

Posted on

Hmmm

Ja ni… Med 9 dagar kvar till BF måste jag nog ändå säga att man allt är lite trött. Usch, att vara uppe i princip en gång i timmen på natten (med undantag för tre sammanhängande timmars sömn som jag tror jag fick mellan 2.30 och 5.30 i morse…), ha en större & väldigt spänd mage + känna ett rejält ökat tryck neråt så  är man inte så jäkla käck längre. :-/

Inser för övrigt nu även att vi nog tagit korten på magen från “fel håll” hela tiden. Bebben har ju haft vänster som favvosida hela graviditeten så det är ju DÄR magen mest vuxit inte höger… Ja ja. 😉 Ovan bild från igår kväll – 38+3 (v.39).

Jag försöker fortfarande vara relativt social, var tex på föräldrarträff i måndags, hann med två fikor igår och har några luncher inbokade senare i veckan, men det märks att man börjar bli rätt nöjd med att vara gravid nu.. Körde ett bra styrkepass i fredags men är nu osäker om det blir några fler innan förlossningen. Det tar lite emot och känns liksom lite weird med det trycket som ökat rätt ordentligt neröver.. Men vi får se, tror ändå jag hade mått bra av det. Kommer det en bra & passande dag drar jag nog ner till Landala en sväng och lyfter lite till skrot. 🙂

Inställningen har sedan gått från att lite känna och tro att lilla killen nog kommer tidigt (var jag nu fick det ifrån? ;-)) till att jag nog kommer gå över tiden precis som de flesta andra förstföderskor. Lika bra och bättre det för att bli trevligt överraskad om väntan inte blir så lång.  Det är ändå inte jag som bestämmer så det är bara att ställa in sig på att han kommer när han kommer. Jag sysselsätter mig som sagt ändå med fikor, luncher, bakning, day time television och att ta igen förlorad sömn dagtid sittandes/halvliggandes i soffan. Ska även unna mig lite snusk litteratur tänkte jag i form av 50 nyanser av honom. 😛

LÄNGTAR rätt rejält efter vår lilla kille nu! <3

Posted on

Lasagne & havrekakor

Igår gjorde vi en hel långpanna med lasagne och i dag har jag bakat havrekakor á la babycenter. Fasiken vad jag måste plocka på mig husmorspoäng dessa dagar! 😉 En hel långpanna lasagne krävde: 4 burkar krossade tomater, 2 kg nötfärs, 3 köttbuljongtärningar, 18 lasagneplattor, ca 1 l bechamelsås (varav ca 1/2 gran padano ost i, resten ovanpå), soja, salt, peppar och några duttar/skvättar cayennepeppar, chilisås/ketchup, socker och vinäger enligt smak. Jag tänker att det kan vara av intresse för flera att göra ett sådant storkok.. det gav ändå 10 portioner som är rätt tacksamma att frysa in oavsett om man är blivande förälder eller inte. 🙂

Kakorna då? Jo recept på dom hittade jag i gravidappen från Babycenter (har tre appar som jag kollar då och då. Faktiskt inte alls lika ofta nu när det närmar sig kom jag precis på.. iofs gottar han mest tills sig nu de sista veckorna/dagarna och han kommer ju när han kommer så det blir inte riktigt lika aktuellt/intressant att kolla varje dag.)  Jag har även 1177.se + Babygruppens app. Under temat äta och dricka under förlossningen i babycenters gravidapp fanns iaf recept på havrekakor med tranbär & apelsin som de rekommenderar som bra mellanmål under förlossningen. Bra att ha till hands ger energi. Kanske inte världens nyttigaste men provsmakade en precis och den var riktigt god iaf! 😛

Havrekakor med tranbär & apelsin

75g socker

100 g smör/margarin

1 äggula

Rivet skal av en apelsin

100 g vetemjöl

50 g fullkornsmjöl

50 g grovhackade torkade tranbär

50 g havregryn

Sätt ugnen på 190 grader. Rör smör & socker tills luftigt. Vispa i äggulan, apelsinskal + tranbär. Rör i båda mjölsorter så att du får en mjuk men inte klibbig deg. Forma små bollar ungefär lika stora som valnötter, lättare att forma genom att klämma en rulla.. Tryck dessa bollar i havregryn så att yta täcks. Lägg på en ugnsplåt med bakplåtspapper och platta till med gaffel. Baka i 10-15 min eller tills får ljusbrun färg. Låt svalna några min, lägg sedan på galler för att svalna helt.

Posted on

Sista veckorna

Idag är det exakt två veckor tills våra lilla kille är beräknad att anlända. Känslorna och tankarna är självklart många. Lika gärna som han kan bestämma sig för att komma innan så kan ha komma efter utsatt datum och det är en lite speciell sak att mentalt ställa in sig på. Ovissheten. Jag försöker bara fylla dagarna framöver, inte bara med massa aktiviteter utan även vila och mysiga lugna saker som bullbak och matlådelagning, och sen får han väl komma när han kommer. Inte så att jag kan påverka tyvärr. 😉 Jag har nu varit ledig tre veckor och de har verkligen gått jättefort så två till eller fler om det nu blir det ska nog gå bra! Vila vila vila som gäller och att njuta av egentiden som faktiskt inte kommer tillbaka på ett tag.

Magen den växer för fullt men jag upplever fortfarande inte att jag är jättestor. Dock känns det så klart och påverkar allmäntillståndet. Jag är tex uppe o kissar på natten med ca 2-timmars intervaller, det drar lite obehagligt mer både i mage och rygg när jag ligger ner i sängen och när jag ska förflytta mig. Vissa morgonar vaknar jag och känner att kvalitén på sömnen ändå varit ok men andra dagar är det sämre… men behöver jag så sover jag då en stund eller t.o.m. två på dagen. Sammandragningar har jag lite då och då med.

Jag är fortfarande rätt aktiv, fikar och lunchar, var tex på AW med gamla kollegor igår och har tagit någon shopping/ärendesväng på stan men jag märker att jag har en gräns på några timmar, sedan vill kroppen hem och lägga sig/sitta på soffan.  Gällande träningen så blev det förra veckan en yoga och ett styrkepass och den här veckan ser ut att bli likadan. Kände för övrigt i måndags att det nog var den sista yogan på ett tag. Magen har blivit lite för stor och det blir lite VÄL många alternativ till övningarna. Men jag är jättenöjd – kunde ändå köra till 2 veckor innan beräknad BF! Styrketräningen ska jag försöka köra så länge det bara går men jag är noga med att lyssna på kroppen och tar det verkligen lugnt. Bara skönt att röra på sig.

Tankarna och mitt fokus går nu mer och mer mot den stundande förlossningen  och bortsett från några små orosmoment (det är svårt att inte få när alla har något att säga/tycka om hur en förlossning och tiden efter kan se ut… ;-)) så är jag fortfarande väldigt positiv inställd och faktiskt rätt taggad. Jag tycker det ska bli skithäftigt att vara med om och FRAMFÖRALLT så är jag otroligt nyfiken på vår lilla kille! Hur är han? Hur ser han ut? Hur stor/lång kommer han vara? Toklängtar efter att få träffa den här lilla personen som knuffat och buffat runt i min kropp. <3

Posted on

Bakat!

Nu, inne på min TREDJE vecka av ledighet så har jag till slut fått/tagit tid till att baka lite. Ambitionen är även att laga matlådor att fylla frysen med som tydligen är riktigt skönt att ha den första tiden med bebisen. 🙂 Igår blev det iaf paj när mamma kom och hälsade på (nästa vecka ska vi baka bullar ihop – hur mysigt låter inte det? <3).

Fetaostpaj

Pajdeg:
125 gram      smör
3 dl      vetemjöl
2 msk      parmesanost (kan uteslutas)
3 msk      kallt vatten
1 nypa      salt
Fyllning:
150 gram      fetaost
6 st      soltorkade tomater (eller efters smak) i olja
2 tsk      torkad basilika eller färskhackad
1 paket      keso med grillad paprika (använde chili/chipotle då det inte fanns paprika och det funkade finemang!)
3 st      ägg
3 dl      mjölk
1 nypa      salt
10 st      svarta oliver

GÖR SÅ HÄR

1. Blanda ingredienserna till pajdegen i matberedare eller för hand. Tryck ut den i en pajform. Nagga botten med en gaffel.
2. Låt vila ½ tim i kylen.
3. Riv smala remsor av folie och sätt runt kanten på degen för att kanten inte ska sjunka ihop i ugnen.
4. Sätt ugnen på 225º. Förgrädda pajskalet i 10 min.Tag därefter bort folieremsorna.
5. Hacka tomaterna och smula fetaosten och lägg det i pajformen.
6. Vispa ihop äggen med mjölken och blanda med övriga ingredienser.
7. Häll blandningen i pajformen och lägg på oliverna. Grädda 45 min.

Serveringsförslag: Sallad

* Jag upplevde att det blev väldigt mycket äggstanning över så man kan nog minska ingredienserna där eller så har använder man en något större pajform (tror min var 25 cm bred och jag kunde kavlat ut degen mer) eller göra som jag och hälla det som blir över i en mindre form och göra en ugnsomelett vid sidan om.

Sedan så har jag idag gett mig på att baka Carinas havrebullar (Peters mammas recept).

Havrebullar (24 st)

50 g jäst
1 msk olja (jag använda raps)
5 dl vatten
1/2 del sirap
1,5 tsk salt
4 dl havregryn (fiberberikade eller vanliga)
Ca 1 L Vetemjöl (jag använde fiber vetemjöl)
2 dl solrosfrön (1 i degen, 1 till utbakning)

Häll upp 37-gradigt vatten (varmt men ej hett/ljummet) i en större bunke/skål, tillsätt olja + smula i jäst. Jag hade pulverjäst vilket funkade bra, rörde dock runt och jämnade ut med fingrarna i skålen så att det inte blev några klumpar.

Tillsätt sirap, salt, havregryn, vetemjöl + 1 dl solrosfrön (jag slängde även in lite krossade linfrön). Arbeta ihop degen ca 5 min eller bara tills den känns smidig och jämnt arbetad. Jäs i skål under handduk i 30 min.

Dela degen i 24 bitar och forma till bollar. Tryck sedan ner varje bulle i ett fat med solrosfrön (skaka av överflödiga). Ställ bullar på en plåt (jag använde två) och låt jäsa ca 30 min. Grädda i mitten av ugnen i 225 grader i 15 min.