Jag vet inte om ni är intresserade eller om ni kanske redan läst den men jag vill iaf tipsa er om att läsa Stina-Lees förlossningsberättelse. Jättekul att läsa tycker jag. Inspirerande och nästan så jag “längtade” tillbaka till min egen upplevelse. Låter kanske lite knäppt?
Nu är han här!
Nu är han äntligen här! Vår efterlängtade son som vi valt att kalla för Victor. Han har varit en Victor i magen länge och några back-up namn har även funnits men när han kom i torsdags 11/10 kl 11.09 så fanns det ingen tvekan. 3260 g och 50 cm lång.
Det hela började med förvärkar först på tisdagen men sedan av en starkare/mer bestämd karaktär på onsdagkvällen. Jag kände att det var annorlunda men vågade inte riktigt få för höga förhoppningar så vid 22-snåret fick Peter gå till sängs medan jag stannade uppe och “kände efter” lite. Värkarna fortsatte dock väldigt oregelbundet med allt från 7 till 12 min mellanrum. Lade mig i gästsängen för att vila och vaknade sedan vid ca kl 3 av en smärta som gjorde mig rätt säker på att NU var det faktiskt på gång. Jag väckte då Peter och vid ca 04.30 åkte vi in till Mölndals Sjukhus. Kl 05.00 ankomstregistrerades vi och som sagt 11.09 föddes han.
För er som är nyfikna på en mer detaljerad berättelse om hela förlossningsförloppet, maila mig jättegärna så berättar jag, men för er övriga läsare tänkte jag håller mig till en kortare version. 😉 Kortfattat så gick allt verkligen jättebra. Ja smärtan var stor (t.o.m så att jag kräktes av den precis när jag kom till sjukhuset), jag hittade ett jättebra sätt att jobba med lustgasen och tog bara den som smärtlindring (var öm på näsbenet dagen efter kan jag tillägga ;-)), Peter och jag hade ett GRYMT teamwork, barnmorskan Anna som vi hade passade oss perfekt och var en riktig klippa, den första delen av förlossningen gick rätt fort men att gå från 9 till 10 cm och själva krystfasen tog lite längre tid och var tuffare än jag föreställt mig. Ut kom han iaf till slut och utan några större fysiska men mer än det som är att vänta så jag är verkligen jättenöjd. Och STOLT. Vilken häftig upplevelse, vilken kropp man har och vad den kan!
Och vilken liten skatt man fått för allt arbete. <3 Han är bara världens finaste lilla kille. <3
Första natten fick tyvärr inte Peter vara kvar och den natten hade Victor det rätt tufft med mycket magont men natt nr 2 gick smidigare och då var vi båda två på plats. Personalen på Mölndal var otroligt stöttande och bra, stort tack till dem. Igår vågade vi oss sedan hem vid ca 14-tiden (Victor gillade verkligen att åka bil verkade det som med tanke på att han somnade) och nu befinner vi oss mitt i största bebisbubblan och bara ÄR. 🙂