Tredje veckan

Vet inte om jag skrivit det men V är nu inne på sin TREDJE (just shoot me please..) jobbiga sömnvecka. I ja snart TRE dryga veckor har han förutom några enstaka nätter varit helkonstig på natten. Mer svårsövd än vanligt och vaknat/halvvaknat med 1-2 tim mellanrum. Och då inte varit hungrig varje gång utan bara lite småkinkig. Smågnytt lite (inte så gulligt som det låter) och fäktat vilt m armar o ben. Vi har turats om att plocka upp honom och vaggat ner honom till ro igen. Skitkul mitt i natten verkligen.. Har inte det funkat har jag drogat ner han med bröstmjölk.

Så alla mina ambitioner om att få över V till att både somna och sova själv i sin egen säng har liksom lagts på hyllan under den här fasen. Som vi spekulerar så är/har det varit en sådan där utvecklingsfas och/eller har han ev tänder på g (eller ev att V har damp ;-)). Vem vet? 🙂 Utöver dålig sömn så är även aptiten lite svajig så även om vi nu tex hela veckan gett honom lite smakportioner av gröt eller ersättning (tar flaskan nu) har det varken hjälpt eller stjälpt känns det som. Han har även fått sova med oss i sängen så vi har fått någon sömn öht.

Men idag fick jag ett ryck efter att han somnat ifrån amningen igen och lade honom i sin säng. Tänkte att vaknar han är det helt ok för då kan han äta mer. Typiskt för övrigt är att V just de dagarna jag är som tröttast passar på att ta sina naps medan han äter. Morsan därmed snuvad på vilotillfälle. Schysst Vicke, not. :-/ Att sova i barnvagnen är ungefär samma sak och som en i mammagruppen sade förra veckan “Jag har iaf rätt svårt att sova gåendes”. 😉

Ja ja, hur som haver, så lade jag ner honom iaf med en av mina tröjor som sällskap.

20130226-152857.jpg
Min tröja funkar tydligen även som halsduk/snuttefilt

Och guess what? Han sov där i över en timme! Kanske läge att köpa de där vaggtassarna från Brio snart och ge sängen en ny chans?? Det kommer innebära några rejält tuffa dagar för mig då chansen för passapåvila när V sover blir minimala om han väljer att kämpa emot. = Mycket troligt.

Lägga ner gissningsleken

Som förälder försöker man nästan hela tiden hitta ursäkter, anledningar och/eller förklaringar till varför ens lilla bebis beter sig på ett visst sätt. Speciellt när barnet gråter, är extra kinkigt eller sover dåligt. Man försöker hitta sammanhang och logik. (Ler du fattar du vad jag ska komma till.. ;-))

Enkla förklaringar är tex:
– hungrig
– trött
– övertrött
– blöja
– ont i magen (fis på tvären, kräk på g eller stor rap som fastnat någonstans ;-))
– rastlös (iaf vår lilla kille som kräver rätt mycket variation och underhållning)
– närhetsbehov

Ovan kontrollerar man och kör uteslutningsmetoden på.. Sen finns det lite andra frågor man ställer sig som tex:

– beror det på utvecklingsfas/språng
– har han sovit för mycket/för lite under dagen/natten
– är det tänder på g
– är han bara nyfiken
– är han bara rent jävlig? 😉

Nyligen har vi även trott att en rad oroliga nätter berott på att vi dragit ner på minifomdropparna. Verkade ju vara det men så körde jag vanlig dosering igår och inatt var nog den jobbigaste på länge.. 🙁 Så inget sammanhang men vi fortsätter med dem för säkerhets skull ändå.

20130215-080725.jpg

We are sticking to the minifoms..

Victor har även en tendens till att vara otröstligt ledsen när han vaknar ibland (ofta) vilket vi även spekulerat kring och trott att han 1: kanske ff är trött 2: kanske har ont och 3: kanske bara vill ha närhet? Igår sov han 2 timmar och var ändå sur.. Och att jag försökte lugna honom med kramar och ord gick inte alls! Nope han blev snarare lugnare av att sitta själv i sittern och om jag backade bort från skötbordet.. Okej 😉

Nej hörni, jag tror vi ska lägga ner den här gissningsleken för det finns fan i mig inte alltid en logisk förklaring när det gäller de här små liven. 😉 De är bara skumma. Och goa så klart när de tex vaknar så här mysiga:

20130215-081915.jpg

Någon som känner igen sig? 🙂