Hade en jättemysig lunch här hemma med min mammagrupp idag. Jätteroligt att se hur bebisarna utvecklas och snacka av sig med morsorna. <3 Jag trodde sedan jag och V sedan skulle vila... Men det var lättare sagt än gjort - eftermiddagen innebar istället frustration, gråt och tårar. Hos oss båda.
Yep, det bara brast för mamma-Fia och tårarna kom trillandes..och rann o rann.. Och är jag ledsen/sur blir inte lilleman direkt lugnare eller mer lättsövd. Men tre jävla (ursäkta) veckors skitsömn! Blä!! Uppigvenheten tar till slut över och orken tar slut. Jag orkar inte mer. Fy fan.
Och så gråter man lite, funderar lite kring vad man ev kan göra annorlunda, mannen kommer snabbt hem (som tur är) och så tar man nya tag igen. Inte mycket annat göra. 😉 Så till helgen åker briovaggtassarna på och vi håller tummarna att de gör livet lite lättare. Peter tar även ledigt från jobbet imorgon för att avlasta mig. <3
Salvation in a box?