Victor snart 22 månader

IMG_7715[1]

Jag tänkte att det kunde vara roligt, kanske mest för mig själv och för att dokumentera innan jag glömmer, att skriva lite om hur Victor är som snart 22 månader gammal lite kille.

Utöver att säga nej extremt mycket och allmänt visa sin viljestyrka titt som tätt, och testa vårt tålamod och vår vilja, så har han gått och blivit världens mysigaste lilla kille. Han har humor (hade hoppats det skulle föras vidare ;-)), är kramig och väldigt nyfiken. Han älskar att vara ute och upptäcka världen (gunga, klättra, bada osv) men kan även tycka det är otroligt intressant att sitta och pilla med småsaker, hälla över vatten/sand osv från en sak till en annan, ställa sker ovanpå/i varandra och gillar att rita. Han gillar även att ligga och mysa i sängen (behöver inte vara hans egna) och har börjat attack-pussas. <3 Det är inte bara mys så klart utan även extremt mycket NEJ och kan själv just nu.. Utmanande kan man säga! (Hej början till trots-åldern..) Han har även stort närhetsbehov så det märks att han sliter med att göra sig självständig men samtidigt ha oss nära.

Babyvärlden skriver så här:

22 månader

Om barnet: Trygghet och självständighet
Känslorna bygger först och främst på barnets ökande självständighet. Det vill göra saker självt och uppskattar inte att andra står i vägen.

Barnet slits emotionellt mellan att lära sig att tackla sitt eget behov av tryggheten från föräldrarna och behovet att utforska ”världen utanför” med alla dess fantastiska möjligheter. Du kommer att se att barnet börjar öva sig på att gå längre och längre bort från dig och under längre och längre stunder. Detta är ett tecken på utveckling och på nödvändigheten i att testa gränser.

När barnet springer iväg från dig i gången i mataffären gör det så i trygg förvissning om att oavsett hur långt det går, så lämnar det inte det säkerhetsnät som du representerar.

Med din vägledning kommer barnet att bli duktigare på att uttrycka ett allt bredare känslomässigt spektrum. Barnet kommer att visa att det är stolt över att klara nya saker, det kommer tycka att det är pinsamt när det gör fel och skämmas när det uppför sig ”dåligt”. Då är det viktigt att du ger stöd när barnet ger uttryck för allt detta.

I den här åldern har barnet en stor önskan att glädja sina föräldrar och en stor rädsla för att förlora eller förstöra deras kärlek. Använd den vetskapen på ett klokt sätt.

Vi har fått han att göra nr 2 på pottan en gång´men har sedan dess inte varit jätteintresserad men börjar bli mer och mer medveten om och när det händer något där nere så det kommer säkert tids nog.

Lite ord/ljud han har för sig:
hej
nej
där
mamma
pappa
bye bye
nan-nan (banan)
Bläpple (äpple)
mai (majs)
groot (gröt)
bå (blå)
blä (blä – tack mormor ;-))
Gröö (grön)
Tatta – farfar
Bebit (mormor berith)
Bil
Pippi (pippe fågel)
Tator (Victor)
Me (mer)
Kahkor – tractor

Ljud:
baa (bä som i lammet)
Vov vov
Eee (häst)
Elefant-ljud + snabelarm
Katt (låter mest som ett skrik)
Ambulans/polisbil

Och just det (knappt att jag vågar skriva det) men han sover för det mesta även hela nätter… 🙂

Skam den som ger sig

Phew! Nu har det varit några tuffa dagar och nätter igen.. Utmaningarna är många men man inser att det för det mesta bara är att SUCK IT UP, så här är det att ha barn. 🙂

I fredags var jag sjukt nöjd för jag fick ut Victor på en lång barnvagnspromenad. Han har som jag kanske nämnt inte varit så där jätteförtjust när vi börjat klä på honom och lagt ner honom i vagnen nu vid flera tillfällen. Häromdagen orkade jag bara inte ta fighten men i fredags så körde jag på. Klockan 10 ammade jag, bytte blöja och 10.45 åkte overallen på och V ner i vagnen. Han småbråkade ett tag, jag pillade dit nappen (han börjar nästan helt fatta hur den funkar nu :-)) och han blev sedan tyst och bara låg och kollade. Jag gick ca 25 min och så började han gråta igen.. Nappen in, han tog den, sög på den ett tag och släppte den lite försiktigt… och sakta men säkert så slöts ögonen.

Yes tänkte jag! Bara att fortsätta gå när tillfället ges, right? Jag kände mig extra modig och fortsatte min promenad ner mot Landala Torg, vågade mig t.o.m. in på Coop för att handla mat och tog mig sedan hem. Totalt var vi ute ca 1 tim + 15 min, gött som tusan!

Andra utmaningar som varit i veckan är nappträningen (gått rätt bra ändå) och sedan några jäkligt tuffa kvällar.. Han var inte bara grinig natten till lördag och under dagen igår när farmor och farfar var på besök utan även igår kväll. Allt var frid och fröjd fram till ca 21.30. Då drog han igång och höll låda fram till ca kl 12 då han till slut däckade på mitt bröst (vi bytte av varandra ganska frekvent annars blir man helknäpp..) . Natten har sedan verkligen varit helt ok bortsett från ett miniutbrott ca kl 2 när jag ammade honom. Ammade även ca kl 5 och igen 07.30 för att sedan somna om några timmar. Jag och Peter kunde t.o.m. sitta i köket o snacka över en kopp kaffe o macka idag. LYX. 😉

Victor har som sagt helt klart haft en grinig helg och det är verkligen inte roligt men som tur är så händer det samtidigt en massa härliga saker med honom också. Han fixerar tex blicken mycket mer, jag tycker banne mig att det ser ut som att han faktiskt log mot mig idag (inte bara passerar gas ;-)) och badturen precis var hur mysig som helst. <3

Om exakt en vecka är han en månad, vårt lilla hjärta.. helt otroligt! Det blir mycket spännande och se vad nästa vecka har in store. Jag har en del dejts inbokade men hur V kommer bete sig det vet ingen.. knappt V själv! 🙂

Kram!