Jag börjar verkligen tröttna på att amma. Jag är självklart jätteglad att det funkat så bra som det gjort och att jag lyckats ge V en så bra start i livet men nu så här snart 5 månader senare är det rätt segt. Allt kretsar liksom kring det och ska jag tex göra något utöver hänga med V så kräver det planering av amning.. Amma strax innan och direkt efter och lite stress där emellan ja.. Och nätterna är det alltid jag (bröstet) som får trösta en hungrig eller ledsen V. Peter hade självklart matat om han kunnat men V har ju inte tagit flaskan så pass bra så det går inte. 🙁
Jag tror jag börjar bli extra less just nu för jag skymtar slutet på det hela. Mitt mål har varit att amma i ca 6 månader men det blir till slut så klart lillen som bestämmer exakt hur det blir (som allt annat ;-)). Men i takt med att vi ökar upp gröt- och purémängder blir bröstmjölken mindre o mindre del av hans kost och till slut kommer jag vara fri. 🙂 Bara att hålla ut nu! Pepp pepp.
Här bestämde sig killen för att sluta med bröstet själv för ganska exakt en månad sen (då 8mån). Har haft lite tendenser till stockning, men klarat mig och det är rätt skönt att slippa vara bunden samtidigt som det kändes konstigt att bli “bortvald”… :/ Tor ville inte heller ta flaska o välling först o sen rätt vad det var så släppte det, men i början var det bara pappa som gav flaska – mig tog han det inte ifrån… Har ni testat så?