I lördags fick jag ett sådant där hemskt samtal… sådant som man aldrig kan förbereda sig för. Min mamma har återigen förlorat en hjärtevän. 🙁
Chocken var stor när mamma ringde på kvällen. Det var så plötsligt. Ena dagen var han där och nästa bara borta… Och stackars mamma får återIGEN uppleva en sådan stor förlust. Pappa 1998 och nu Ulf. Det är så orättvist!! Jag sörjer Ulf både för min egen del (vi har haft många härliga stunder och samtal nere hos mamma), men framförallt är sorgen nästan störst för min mamma och Ulfs barn. Har inte min underbara mamma haft tillräckligt med hjärtesorg i sitt liv nu?! Räckte det inte att Rina & Robert förlorade sin mamma i ung ålder?
Vi kommer sakna dig Ulf!
Fy fan va orättvist det är… Men livet är så här, det har man lärt sig. Det gäller att ta vara på tiden man har här och ta hand om dem man håller kär.
En massa kärlek och kramar till alla er som jag har i mitt liv!! <3
Var rädd om varandra!
Du har helt rätt – ta hand om & var rädda om varandra!!!
Varma styrkekramar till er! <3