Då var utbildningen över. Känns rätt så tomt men bra så klart…
Nu är jag alltså stolt innehavare av diplomet/intyget ovan och är ett steg närmare att vara “bäst”. Rättare sagt en bättre Fia. Gruppträningsinstruktör.
Har fått en massa bra och kontruktiv feedback under dessa fyra dagar av Staffan och Becky ovan (t.h.). Har tagit till mig allt de sag och ändrat och övat som bara den! Så idag när de filmade oss för andra gången , gråtivar det stor skillnad i min performance. Min blick, min fotplacering, min styrka, längden och höjden på mina hopp osv.. Nöjd. 🙂 Skillnad från igår då det faktiskt blev så tufft så att jag grät – jag var jätte trött i kroppen och kände just då att jag inte alls var särskilt duktig. Och så är jag känslomänniska ju. 😉
Men idag så kändes det som sagt bra. Allt landade.
Längtar nu till att få köra min klass imorgon (trots att jag är lite stel i nästan hela kroppen) och att få finslipa min teknik och pegagogik ännu mer. 🙂
Efter sådana här helger fattar inser jag hur kul jag tycker Sats-jobbet är. Hur mycket det ger och hur mycket jag kan ge. Love it! Hade gärna kört någon klass till och minska lite på MQ… Får se hur jag gör för att bättre hitta balans mellan de två…