Hade lilla killen kunnat uttrycka sig tror jag han på sista tiden flera gånger tänkt/sagt “you talking to me??” eller åtminstone undrat om varför alla glor som vi går förbi. 😉 Idag på väg ner till gymmet var det verkligen helt galet va folk stirrade på magen. Och inte så där med ett härligt leende som efterföljer utan de bara stirrade på magen. Ja ja, bara att leva med. Kommer ju inte bli mindre jag och magen nu på några veckor. 😉
Mat- och träningsglädje med mera!